1 Maj

2015-05-03 23:07 av | Artikel Nyhet | Kommentera

Nedan finner ni det tal en av våra medlemmar höll i Bältesspännarparken efter Göteborg LS demonstration. En medlem höll också ett tal under Svenska Spanienfrivilligas Vänners 1 maj-manifestation – det talet kan man lyssna på här. SUF Göteborg vill tacka alla kamrater för ett väl genomfört 1 maj! Bilderna nedan – bland annat på den Sälj inte ut ungdomarna-banderoll vi målat till årets 1 maj och som var frontbanderollen till vårt block i demonstrationståget – har tagits av Sam Photo and Film.

Vi ungdomar är framtiden. Det är lika självklart som gravitationskraften eller att borgare ljuger.

Så när liberalerna vill skapa ”unga jobb”, ”mini-jobb” och ordna upp ”ungdomsgarantier” då blir vi lite oroliga. Vi blir de första som vaggas in i denna nya amerikaniserade jobbmarknad där statens ansvar är gentemot arbetsgivare snarare än arbetarna och våra liv och vår framtid blir hotad av deras girighet. Ungdomen är framtiden, det bör betyda något i ett funktionellt samhälle. För vi växer upp, vi blir vuxna, vi jobbar och sliter precis som dom som kollar ner på oss och kallar oss lata gör. Dom som inte ser några problem med att privatisera vår skolgång, sänka lönerna just för oss och genom att sätta avgifter på utbildningar se till att bara dom av oss som är födda med silversked i munnen har möjlighet att bli högutbildade. Resten får ingen utbildning eller får riskera enormt mycket och ta skyhöga lån för att ens komma in på utbildningen. De som ingen utbildningen har får nöja sig med skitjobb som telefonförsäljare eller på nån snabbmatsrestaurang där lönen är låg och arbetstiderna långa ofta utan någonsomhelst trygghet. Vi lever i nyliberalernas era, vi lever i ett samhälle byggt kring iden om individens frihet att lyckas och frodas. När verkligheten är den att dom som redan har mer får mer medans de som knappt äger något blir av med den lilla säkerhet dom har.

Nyliberalismens era är inget som binds till nationer dock. Vi ser över hela Europa och resten av världen hur snaran dras åt. I Storbritannien ockuperar studenterna universitet, i Qubéc demonstrerade åttiotusen människor emot de nya reformerna kring skolan. I de södra delarna av Europa är ungdomsarbetslösheten löjligt hög och situationen verkar inte bli bättre, i Spanien har regeringen anstiftat lagar som för tankarna tillbaka till Franco och i Grekland växer extremhögern som maskrosor under sommaren. I Ukraina bröt det ur krig när en del närmar sig EU och nationalismen medans den andra desperat söker stöd i Ryssland och drömmer tillbaka till ussr. Från Nordafrika försöker tusentals människor ta sig till Europa om drömmen för ett bättre liv, men blir bemötta av taggtråd och rasism. I allt för många fall slutar färden tragiskt nog i Medelhavets kalla vatten. I dag beräknas 50 miljoner människor vara på flykt från krig och outhärdliga förhållanden.
Vi lever i den nyliberala eran.

Hur ska man som ungdom i denna värld kunna se någon framtid? Hur ska man känna sig glad över att växa upp och vara en del av detta? Den psykiska ohälsan bland unga i Sverige idag beräknas ligga på tjugo procent bland människor mellan 16-24. Var femte ungdom har en känsla av oro, sömnproblem och ångest. Vi blir nermalda i ett system där all trygghet vi hela vår uppväxt fått lära oss fanns är borta. Det som väntar oss är jobbcoacher där vi får höra hur atleter tänker inför stora tävlingar och om hur vi ska tänka så inför jobb. Vi ska slussas in i högskolan och ta lån på hundratusentals kronor för att sedan inte ens ha en möjlighet till jobb eller dräglig lön. Ungdomen är framtiden, och fortsätter det såhär ser inte framtiden särskilt ljus ut. Det är på högtid att vi reser oss, att vi som rörelse ställer våra krav och skiter i vad borgarna har att komma med. Vi förtjänar en bra utbildning, 6 timmars arbete med dräglig lön, vi förtjänar bostäder och vi förtjänar trygghet! Detta är inget som någonsin genom historian ges av de som styr utan tas av dom som står längre ner i hierarkin. Så ställer vi oss upp tillsammans gammal som ung och kräver vår framtiden. Då ska vi fan visa dom att vi är framtiden och att framtiden är vår! När tiderna är så bistra som de är och orken är som lägst det är då vår solidaritet är som viktigast. Det är då vi ska stå enade för enade kan dom aldrig knäcka oss och enade kan vi inte falla! Ta med er all pepp från idag. Ta hand om varandra och fortsätt kämpa för vår frihet och VÅR FRAMTID!

RS Göteborg har gjort sig skyldiga till förkastligt beteende. Här följer ett gemensamt uttalande från SUF Göteborg och SUF Uddevalla-Lysekil. Vi inleder med ett uttalande från folk med insyn.

“Nu har beslutet fattats på det extrainsatta partistyrelsemötet igår (sön 18 Maj) med anledning av våldtäktsanklagelser mot Stefan Berg och anklagelser om mörkning av våldtäktsanklagelser mot samma person av Kristofer Lundberg och Amer Mohammed Ali. Detta har inte offentliggjorts ännu men vi har tagit del av beslutet via olika kanaler.

Beslutet som togs var att både Kristofer och Amer går helt fria med motivationen att de handlade felaktigt men oavsiktligt och Stefan Berg har krävt att kontrollkommissionen (det utredande organet i partiet) ska undersöka om utredningen har gått rätt till och han har blivit suspenderad från partiet. (något som borde ha skett från första början för alla tre)

En bakgrund till kritiken mot beslutet är att både Amer och Kristofer närvarade på partistyrelsemötet med rösträtt. De hade alltså rätten att själva påverka och rösta om konsekvenserna för deras handlingar. Men även om de hade närvarat utan rösträtt så hade det i sig också vart helt fel då de redan har gett sin redogörelse till utredningsgruppen. Varför ska de ha mycket mer utrymme och möjlighet att påverka beslutet än de personer som utsatts för deras handlingar?

Beslutet rörande Amer och Kristofer visar på den enorma bristen på kunskap som råder inom Rättvisepartiet Socialisterna gällande strukturella förtryck. Som om att alla som är en del av en maktstruktur är det helt medvetet. Motivationen är alltså ”Kristofer och Amer misstrodde och attackerade överlevaren för en våldtäkt, men eftersom de gjorde det utan att förstå att de var en del av ett förtryck mot kvinnor så är det okej.”

Rörande beslutet om Stefan Berg så finns det ingen anledning för RS att inte utesluta honom på partistyrelsemötet. Det finns inget i stadgarna som begränsar och det sänder ut helt fel budskap om hur man hanterar våldtäktsmän i partiet. Det visar inte på något sätt att man har en nolltolerans mot sexism och kvinnoförtryck utan snarare tvärtom där man anser att det är viktigare att processen sker på våldtäktsmannens villkor istället för att som organisation tydligt ta avstånd.

Det är helt sjukt att processen har fått gå till på det här sättet (exklusive utredningsgruppen som gjorde ett riktigt bra jobb). Att besluten fattas helt på förövarnas villkor på ett fruktansvärt korrupt sätt, hur det hela tiden har daltats med en våldtäktsman. Hur vittnen och överlevare har blivit illa bemötta och utfrysta och framför allt, hur Rättvisepartiet Socialisterna inte ser sin skuld i det här. Detta är en fråga om strukturell sexism och elitism inom partiet. Anledningarna till att detta har hänt är för att det finns en struktur inom partiet som inte förebygger sådana här saker och som inte hanterar dem på rätt sätt när det sker.

Linnea Wallberg och Klara Heydar”

Med bakgrund av detta anser SUF-klubbarna Göteborg och Uddevalla-Lysekil att allt förtroende för RS som organisation är förlorat, och vidare, att RS Göteborgs direkta försvar av våldtäkt och uppbyggandet av en kultur som underlättar för och frikänner våldtäktsmän gör dem till ett direkt hot mot de som vill organisera sig för socialism och feminism – särskilt kvinnor. Därför fördömer vi härmed dem och fastslår en officiell policy rörande RS Göteborg, och i synnerhet Stefan Berg, Kristofer Lundberg och Amer Mohamed Ali, om att aldrig medverka i några som helst nätverk eller samarbeten med dem. Vi kommer inte heller acceptera dessa tre personers närvaro vid demonstrationer, föreläsningar, manifestationer, möten och så vidare och se till att de avlägsnas om de dyker upp. Vi sträcker även ut en hand till våra kamrater i övriga organisationer att tillämpa denna policy.

Givetvis handlar detta i sista hand inte om RS och vi önskar inte gå i polemik med dem – det handlar om sexism, maktordningar, förtryck och våldtäktskultur, problem som inte är isolerade till eller unika för RS. Därför tänker vi även tillämpa denna policy mot andra organisationer och personer som uppvisar samma vidriga beteende. RS kan därmed såklart också återupprätta sitt förtroende genom att göra sig av med dessa avskum och ta tag i sina interna problem. Vår kamp är lika mycket en kamp mot våra klassfiender som den är en kamp mot patriarkala förrädare inom våra egna led.

SUF Göteborg kommer att delta i demonstrationen ”Inga fler kristallnätter – enad kamp mot rasism” lördag 9 november tillsammans med en mångfald av andra vänster- och minoritetsorganisationer. Detta då vi i SUF Göteborg anser att kampen mot rasism aldrig kan föras utan att samtidigt vara en kamp mot det samhälle som skapar rasism, och framförallt, rasistiska och fascistiska organiseringar: vi ser inte rasism som okunskap eller illvilja hos en viss del av befolkningen, utan en konsekvens av krisen och hårdare levnadsförhållanden bland arbetarklassen, när arbetare blir desperata att försvara sig mot upplevda fiender och utsugare. Detta spelar kapitalet rakt i händerna då arbetarna istället för att vända sig mot sina verkliga utsugare och fiender, kapitalisterna, vänder sig mot varandra i bitter kamp om den lilla del av välståndet som vi får ta del av.

Vi ser hur Europa i dessa dagar av kris härjas av fascistiska organisationer som på detta vis vänder arbetare mot arbetare och ger sig på fackligt aktiva och invandrare, samtidigt som fascisterna deltar i högerpolitiken som påtvingar oss misär, osäkerhet, nedskärningar och arbetslöshet; både Sverigedemokraterna här i Sverige och Gyllene Gryning röstar med högerpartierna där de får mandat, medan Fremskrittspartiet i Norge bildar regering med högern.

Precis som under 20- och 30-talets kris växer fascismen fram som ett svar på arbetarnas kamp mot att få sina liv försämrade och slagna i spillror; kristallnatten var ett led i fascismens krig mot arbetarklassen, ett slag mot all form av solidaritet och kamratskap. Bakom detta låg inte fascisternas ondska, utan kapitalets överlevnadsinstinkt, som då vanliga borgerliga partier inte längre räcker för att skydda det måste omkullstörta demokratin och använda sig av blodigt våld för att krossa arbetarklassens egna organisering.

Under tidigare år har vi samlats den 9 november till minne av kristallnatten med en politiskt överskridande samling organisationer från höger till vänster i mer eller mindre opolitiska former. Vi menar att det inte räcker att minnas kristallnattens offer utan att vi måste bekämpa de krafter som låg bakom kristallnatten och som skördar nya offer ännu idag. Därför väljer vi i år att demonstrera med en bred vänsterallians, mot fascismen och högerpolitiken, mot klassklyftor och nedskärningar, och mot det samhälle av lönearbete som kräver sådant barbari för att försvara sig.

Inga fler kristallnätter!

Vi samlas kl 14.00 på Götaplatsen. Demonstrationen avgår 14.30 till Gustaf Adolfs torg där det bland annat blir tal och musik. [event]

Till minne av Björn Söderberg

Idag har det gått fjorton år sedan mordet på Björn Söderberg. Aldrig kommer vi att glömma, aldrig kommer vi att förlåta vad som hände den dagen. Minnet av mordet påminner oss, med en brutal tydlighet, om hur långt vår fiende är benägen att gå. Det påminner oss om våldets realitet som politisk maktfaktor i sista instans. Samtidigt manar det oss till att förstärka och intensifiera vår egen kamp – därför att endast så kan vi undvika att liknande händelser inträffar i framtiden. Det är vår plikt.

Björn Söderberg sköts till döds utanför dörren till sin lägenhet i södra Stockholm den tolfte oktober 1999. Skotten avlossades av nazisterna Hampus Hellekant och/eller Björn Lindberg Hernlund. Anledningen till mordet var att Björn Söderberg några månader tidigare hade avslöjat att en känd nazist satt med i fackklubbstyrelsen på hans arbetsplats. Detta avslöjande hade lett till att nazisten blev utesluten ur facket samt sparkad från arbetsplatsen. Av den anledningen kom Hellekant och Lindberg Hernlund hem till Björn Söderberg den dagen. De gick dit för att hämnas. De sköt honom i armen, benet, bålen och huvudet med tio skott och lämnade honom död i dörren till sitt eget hem.

Björns fackförening, SAC Syndikalisterna, har utlyst dagens datum, den tolfte oktober, till Civilkuragets Dag. På denna dag högtidlighåller vi hans minne och minns det mod som han uppvisade. Björn Söderberg valde att vara lojal mot sin klass och sin övertygelse, trots att han var medveten om vilka risker det innebar. Det är värt att komma ihåg. Med tanke på den utsatthet och exploatering som vi dagligen tvingas utstå som arbetare, så krävs det nämligen ett enormt mod från vår sida. Det krävs att vi har modet att stå upp för vår rätt. Det krävs att vi är modiga nog att göra motstånd och kämpa för drägliga villkor och rättigheter, trots de risker som det stundtals innebär – därför att riskerna med att vika ner sig och avstå från att kämpa är tusen gånger värre.

Ständigt på nytt blir vi påminda om detta faktum. Tidigare i år blev t.ex. två arbetare avstängda från sina jobb på LSS-boendet Mellbygården i Partille Kommun, därför att de hade fört fram kritik mot de missförhållanden som rådde på deras arbetsplats. Den ene utav dem hade, i egenskap av skyddsombud, skrivit ett kritiskt brev till kommunledningen som han anklagade för maktmissbruk, svågerpolitik och korruption. Som svar från ledningen blev han och hans kollega avstängda med omedelbar verkan några dagar senare.

De två arbetarna i Partille stod dock inte ensamma. Deras kolleger gick samman för att kräva ett upphävande av avstängningarna. Tillsammans bildade de en stödgrupp som har genomfört demonstrationer och andra protester för att lyfta frågan till en politisk nivå. Kampen fortgår med bibehållen styrka.

I sådana ögonblick påminns vi om vår maktlöshet som arbetare. Hur arbetsgivarna kan utnyttja sin makt över produktionen och marknaden för att hålla oss på plats. Är vi inte tillräckligt lydiga på våra jobb riskerar vi uppsägning. Är vi inte tillräckligt anpassningsbara till ”arbetsmarknadens villkor” riskerar vi att gå utan arbete och försörjning under en lång tid, samt tvingas till förnedrande aktiviteter som Fas 3. Hotet om bestraffningar av detta slag är ständigt närvarande för oss och markerar begränsningarna för vårt handlingsutrymme. På ett personligt plan framkallar det lätt en känsla av vanmakt. En individuellt upplevd maktlöshet som inte kan brytas genom något annat än det kollektiva handlandet.

Som medlemmar i samma klass lever vi under gemensamma exploateringsförhållanden och delar därför kollektiva intressen. I egenskap utav arbetare besitter vi dessutom tillsammans den väldiga maktpotential som följer av att det är vi som genom vårt arbete producerar ekonomiskt värde. När vi kan manifestera denna makt – i situationer då vi kämpar tillsammans och tar egna initiativ för att uppfylla våra intressen som klass – då (och först då) uppstår tillfällen till att vända på vår underordnade ställning och aktivt förändra våra förhållanden till det bättre.

 

Motstånd och organisering

Där det utövas förtryck och exploatering, där byggs samtidigt grunden för motstånd och organisering. Mordet på Björn Söderberg år 1999 möttes av ett brett och kraftfullt motangrepp bland landets arbetare. På initiativ från SAC Syndikalisterna samlade fackföreningsrörelsen ca 45 000 personer till manifestationer runt om i landet, för att uttrycka den samlade ilska och avsky som folk kände gentemot nazisterna. Då ansåg nästan 70 procent av Sveriges befolkning att nazistiska organisationer skulle förbjudas. Skolelever som hade nazistiska sympatier började bli ifrågasatta utav sina lärare och andra elever. Ledande nazister hängdes ut med namn och bild i tidningarna. Den antifascistiska mobiliseringen gjorde det mindre och mindre trivsamt att vara nazist.

I Europa blomstrar återigen nyfascistiska krafter, gödda av den frustration och desillusionering som krisen och nedskärningspolitiken har medfört. Fascismen fortsätter att skörda offer där den går fram. För lite mindre än en månad sedan blev den kände antifascisten och rapparen Pavlos Fyssas brutalt avrättad på en gata i Aten av medlemmar ur fascistpartiet Gyllene Gryning. Så sent som i somras blev den 18-årige antifascisten Clément Méric mördad av fascister i Frankrike. Dessa händelser har, i respektive land, bemötts av en allmän ilska och fördömts av de breda skikten av befolkningen.

Samtidigt är det mycket som har förändrats i Sverige sedan 90-talets högerextrema våldsvåg och det aktiva motstånd som den framkallade. De högerradikala kadrer som kämpar för att etablera närvaro på gatorna, med mer eller mindre våldsamma metoder, har inte försvunnit. Vid sidan av dessa strategier har dock fascisterna omgrupperat sig och utvecklat nya strategier. De högerextrema grupper som strävat efter att vinna inflytande i riksdagen och ägna sig åt propaganda via bl.a. nätaktivism, har visat sig vara ett svårare hot att bemöta.

Högerextremismen har djupgående rötter, som sträcker sig långt ner i vårt samhälles infekterade terräng. Det krävs att vi rycker upp fascismen med rötterna. Vi måste själva ta initiativet över kampen i sociala och politiska frågor. Skulden för arbetslösheten, nedmonteringen av den offentliga välfärden och den sociala utslagningen vilar ytterst hos kapitalägarna och deras politiska hantlangare. Det är de som tjänar på sänkta löner, höjd arbetslöshet och den urholkade välfärden. Det är vi, arbetarna, som förlorar. Möjligheterna till förändring vilar hos oss själva, i vår organisering och i vår kampvilja. Det är upp till oss själva att gripa makten över våra egna liv.

Syndikalistiska Ungdomsförbundet Göteborg kommer fira första maj, arbetarrörelsens högtidsdag, med följande schema:

På valborg kommer vi med start kl. 20.00 hålla öppet Syndikalistiskt Forum: vi tänker spela musik, sälja fika och det nya numret av Direkt Aktion. Helt enkelt ett grymt kvällshäng inför Första maj. (Bokcaféet Syndikalistiskt Forum ligger på Övre Husargatan 27, nära Linnéplatsen)

Första Maj inleds med vår traditionsenliga revolutionära frukost, kl 11.00, på Masthuggstorget. Samtidigt kommer Svenska Spanienfrivilligas Vänner – en organisation SUF Gbg är medlem i – ha sin manifestation och under vilken bland annat en av våra medlemmar kommer hålla ett appelltal. Så medan man högtidlighåller de som kämpade mot fascismen i Spanska inbördeskriget, och minns arbetarrörelsens ärorika historia, kan man käka gratis frukost som SUF Göteborg tillhandahåller. Med andra ord en bra start på dagen.

Därefter är det dags för Göteborgs LS demonstration: samling Masthuggstorget, kl 12.30; avgång 13.00. SUF Göteborg går givetvis i demonstrationen i eget block. Håll utkik efter SUF-fanorna (svart fana med röd cirkel) eller den snygga banderollen vi målat till dagens ära. Detta år, 2013, är det dessutom 20 år sedan Syndikalistiska Ungdomsförbundet bildades i Uppsala 1993, och lika länge har SUF Göteborg varit en del av organisationen. Det är något att uppmärksamma. Efter demonstrationen är det samling i Bältesspännarparken: bland annat kommer en av våra medlemmar hålla tal och Internationalen sjungas.

Äldre »