• Start
• Nyheter
• Information
• Gå med
• Kontakta oss

• Tweet (@sufgbg)

  • Laddar...

  » Twitter
  
  

  Länkar

  » Syndikalistiska Ungdomsförbundet
  Den landsomfattande federation som vi tillhör.
  
  » Sveriges Arbetares Centralorganisation
  SAC Syndikalisterna är ett direktdemokratiskt uppbyggt fackförbund som kämpar för frihetlig socialism.
  
  » Planka.nu
  För en gratis kollektivtrafik, tillgänglig för alla.
  
  » Nätverket Mot Rasism
  NMR är ett nätverk av organisationer som vill motverka rasism och etnisk diskriminering.
  
  » Motkraft
  Nyhetsportal för den utomparlamentariska vänstern.
  
  » Socialism.nu
  Ett forum för och av socialister.
  
  
  
  

Uppdatering 21:20

Demonstrationen avklarad med gott resultat. GP rapporterar om ungefär 1500 deltagare. Tack till alla som dök upp!

Den 8e mars är det den internationella kvinnodagen. I år är det dessutom hundra år sedan dagen instiftades av socialisterna i Andra internationalen. Deltag på firandet av hundraårsjubileet och demonstrera tillsammans med oss i SUF Göteborg! Samling kl. 18:00 på Gustav Adolfs torg, avmarsch 18:30 mot Götaplatsen där tal kommer hållas.

Ofta får man höra om hur jämställt Sverige är, framförallt från politiker och media. Detta stämmer inte, det är tydligt om man ser sig om i samhället: Kvinnor tjänar mindre än män för samma arbete, utsätts mer för sexuella övergrepp, utestängs, objektifieras, nedvärderas och ses mer eller mindre som andra klassens människor.

Som feminister förstår vi att kvinnan i dagens samhälle är underordnad mannen och kämpar mot detta för att uppnå jämställdhet. Som socialister förstår vi att kvotering till bolagsstyrelser och billigare städhjälp för att hjälpa “karriärskvinnor” aldrig kan vara något som gynnar kvinnor i arbetarklassen. Vi förstår att borgarnas “feminism” inte är något för oss, utan att vi måste befria oss själva och kämpa för en socialistisk och radikal feminism. Därför säger vi:

Kvinnokamp – klasskamp!

Vi ses på gatorna den 8e mars…

Idag är det precis 70 år sedan attentatet mot Norrskensflamman ägde rum. Den tredje mars 1940 sprängdes den kommunistiska dagstidningens lokaler i Luleå i luften – vilket resulterade i fem människors död.

Att uppmärksamma denna händelse är viktigt framförallt av en anledning: sätts den i sitt rätta sammanhang framstår den som en del av något mycket större än en enskild tragisk händelse. Det blodiga terrorattentatet är blott det mest våldsamma uttrycket för de politiska förhållanden som rådde i dåtidens Sverige. Något som delvis reflekterade de stöveltramp som hördes över stora delar av Europa. Vi talar naturligtvis om fascismens framfart, och följaktligen om ett ”demokratiskt” Europa som lät detta ske.

1930-talet var en tid av hårdnande motsättningar, både politiska och ekonomiska. Högerpartiet (nuvarande Moderaterna) lade upprepade gånger förslag i den svenska riksdagen om förbud av Sveriges Kommunistiska Parti (nuvarande Vänsterpartiet) och i arbetsplatskonflikternas Norrbotten – där kommunisterna länge var starkare än socialdemokraterna och där Norrskensflamman hade sin bas – ville Länsstyrelsen förbjuda tidningen då den ansågs fungera som ett vapen i händerna på uppviglande kommunister.

Men den politiska repressionen fick sin egentliga utbredning när Sovjetunionen anföll Finland och det Finska vinterkriget inleddes. Med sitt inopportuna försvar av Sovjetunionens krigföring blev SKP väldigt lätt isolerat, anklagat för att vara landsförrädare och utsatt för organiserad förföljelse: registrering, razzior, förbud av förtroendeuppdrag inom fackföreningar och internering av politiskt oppositionella i fångläger (Storsien i Norrbotten är det största och kanske mest kända, med upp mot 350 personer: mestadels kommunister men även socialdemokrater, syndikalister m.fl.).

Det var i denna situation, färgad av upptrappade politiska repressalier och ett krig som kom närmare och närmare, som en grupp skred till verket för att iscensätta det politiska terrorattentat som av många brukar kallas för ett av de värsta i modern svensk historia. Bland de fem attentatsmännen fanns Luleås polischef Ebbe Hallberg och officerare inom den svenska militären. Polischefen ansågs vara sinnessjuk och slapp därför straff, medan de andra fyra dömdes, inte för mordbrand, utan för “grov skadegörelse på annans egendom, brand och anskaffning av sprängämne med uppsåt att begå grov skadegörelse.” (Flamman, 2010-02-25).

Sprängningen av Norrskensflamman är alltså inte något som kan förstås som endast en produkt av elaka individers handlingar; attentatet måste snarare förstås som en produkt av större samhälleliga skeenden i det svenska och europeiska samhället. Den grund på vilken socialdemokratins och borgerlighetens kritik av den antikapitalistiska rörelsen vilar – historien – slår således tillbaka på dem själva. Och deras uppdelning mellan demokrater och diktaturkramare faller sönder och samman. Demokratins förkämpar blev diktaturens och diktaturens förkämpar blev deras offer.

Läs även: Norrskensflamman – den svenska högerns värsta terrordåd

“Varför är Göteborg en stad som inte är till för alla som bor och verkar i den? Varför är vår egen stad något som håller oss isär, som hindrar och håller oss tillbaka? Vilka har bestämt att det ska vara så?”

SUF Göteborg stödjer helhjärtat initiativet Kampen om Göteborg, som med sin inriktning på Kviberg och Gamlestaden har tydliga mål:

• Att visa att det finns ett motstånd de förändringar man försöker göra i stadsdelen
• Att det finns andra idéer om hur staden ska utvecklas

Kampen om Göteborg är ett effektivt sätt att uppdaga klassklyftorna och den ökande segregationen i Göteborg. Genom att vi själva visar vad vi vill ha och att det är praktiskt genomförbart, kan vi som bor i staden få det som vi vill och utveckla staden på våra villkor!

Den 11e december tog Berlins regionala domstol, Landgericht Berlin, ifrån den syndikalistiska fackföreningen FAU Berlin (FAU-B) rätten att bedriva fackligt arbete. Detta av den enkla anledningen att fackförbundets medlemmar tog strid för att förbättra villkoren och lönerna på sin arbetsplats, biografen Neue Babylon i Berlin.

Konflikten mellan arbetsköparen och personalen hade pågått i flera månader och FAU-B hade lyckats genomföra bl.a. framgångsrika bojkott-kampanjer och vunnit stöd i sin kamp när politiker och den tyska fackföreningen ver.di (motsvarande LO) gick in och förhandlade över arbetarnas huvuden, trots att de ver.di-anslutna på biografen var i minoritet. Arbetarna som vägrade finna sig i detta protesterade och fortsatte kämpa. Politikerna, fackpamparna i ver.di och arbetsköparen anmälde då helt enkelt FAU-B bakom fackförbundets rygg och den 11e december kom beskedet, helt oväntat för FAU-B: De hade förbjudits av domstol.

Att fackföreningar förbjuds i Tyskland är inget nytt, sånt gjorde nazisterna redan på 30-talet. Anledningen är den samma då som nu; de som har makten och tjänar på den nuvarande ordningen blir rädda när arbetare börjar organisera sig och kämpa för bättre villkor. Därför tar de till vilka metoder som helst för att krossa alla som utmanar kapitalismen och kräver sin rätt.
Fritt kämpande och radikala fackförbund är ett hot mot kapitalisterna och ett verktyg i händerna på arbetarklassen – ett verktyg vi måste kämpa för att behålla. Idag ökar angreppen på den fria fackföreningsrörelsen i både antal och kraft, och kämpar vi inte emot kommer snart utvecklingen i Tyskland att komma till Sverige.
Idag förbjuds FAU, imorgon kan det vara SAC. Därför måste vi vara solidariska med våra tyska kamrater.

Protestera mot den tyska statens kränkning av arbetares rätt att organisera sig och visa din solidaritet med kamraterna i FAU!

Följ konflikten på FAU-B:s hemsida

Mer information på SUF:s nationella hemsida

Adresser till Tyska honorarkonsul i Sverige

Under hösten har vi i SUF Göteborg genomfört en mängd mindre aktioner. Vi har också växt och stärkt vår klubb och planerar nya spännande saker framöver. 2010 kommer att bli ett år fyllt av intressanta händelser. När riksdagspartiernas ungdomsförbund ägnar sig åt röstfiske, kommmer vi i SUF genom utåtriktade aktiviteter att visa att det finns andra vägar till förbättring. Andra vägar än att förlita sig på politiker som ändå inte lyckas åstadkomma något.

Samhällsförändringar måste vara ett resultat av vanliga människors visioner och vilja. Det är med den insikten vi väljer att arbeta utomparlamentariskt för ett rättvist samhälle. Ett samhälle utan klasser, befriat från kapitalism, sexism och rasism. Ett samhälle som styrs av medborgarna och inte av politiker och giriga företag.

Vi ska ta makten över våra egna liv och tillsammans skapa ett rättvist samhälle!